In Inblick Östeuropa, issue 2/1999
VÄGEN MOT DEMOKRATI OCH MARKNADSEKONOMI i Öst- och Centraleuropa har för vissa grupper inneburit stort lidande. Den ekonomiska situationen har för många resulterat i försämrade levnadsvillkor, sociala orättvisor och ökande kriminalitet. Den höga arbetslösheten har framförallt drabbat kvinnor eftersom många så kallade kvinnoyrken har försvunnit, främst genom borttagandet av det tidigare sociala skyddsnätet. Inkomstskillnaderna mellan män och kvinnor är också stora och i Ryssland tjänade kvinnorna 1995 i genomsnitt bara 40% av vad männen gjorde. Den svåra situationen för kvinnor har inneburit att allt fler kvinnor väljer att prostituera sig eller vilseleds till att göra det.
Kvinnor från Östeuropa som säljer sexuella tjänster blivit en vanlig syn inom EU sedan murens fall 1989. Allt oftare har de avlöst kvinnorna från Asien, Afrika och Latinamerika och för en hallick finns det en del fördelar med att välja en kvinna från Östeuropa: dels är resekostnaderna mindre eftersom avståndet är betydligt kortare, dels har östeuropéerna ett utseende som inte skiljer sig nämnvärt från västeuropéernas, vilket innebär att de inte drar till sig någon stor uppmärksamhet under resan.
De kriminella nätverkens roll
I en artikel i Dagens Nyheter i maj 1996 påvisar den belgiska polisen att ett mönster kan urskiljas när det gäller invandringen av kvinnor från öst till väst. Ju längre avståndet är, desto mer organiserad är verksamheten. Sexhandeln har också under senare år delvis fått en annan organisation än tidigare. Allt oftare är det internationella organisationer som verkar över gränserna och sköter om allt från rekrytering till försäljning av kvinnans tjänster i ett annat land istället för att bara sköta om en enstaka del i processen. En orsak till de kriminella organisationernas framgångar inom kvinnohandeln är kvinnornas ofta bristande förtroende för myndigheter. Det finns ofta ett svagt förtroende för polisen i många länder, eftersom den inte sällan är korrumperad och beskydd är något som bara är förbehållet de rika. Kvinnorna har i många fall kommit till landet illegalt och det innebär att de inte kan gå till polisen om de behandlas illa. Det är inte ovanligt att kvinnor har förespeglats arbete som servitris eller barnflicka, men tvingats att arbeta som prostituerade.
Rekrytering av kvinnor till Sverige
Svenska erfarenheter visar att östeuropeiska kvinnor som har kommit till Sverige för det mesta har haft kännedom om att de skulle arbeta som prostituerade. Enligt rapporten Handel med kvinnor från rikskriminalpolisen har rekryteringen gått till på olika sätt i hemlandet. I vissa fall har kvinnan annonserat om till exempel ett städarbete, vilket har föranlett rekryteraren att kontakta kvinnan. Han har ofta varit ärlig och sagt att det handlade om att prostituera sig. Däremot kan kvinnan ha tvingats till att arbeta mer än det var planerat eller betala en större del av sina inkomster till kopplaren. I andra fall har kvinnan redan varit prostituerad i sitt hemland, men köpts upp av en organisatör som sedermera fört henne till den svenska sexmarknaden. Det existerar också en form av “turistprostitution”. Som en följd av avlägsnandet av visum 1997 för medborgare från Baltikum behöver inte kvinnor från de här länderna resa in i landet på illegalt sätt eftersom de istället har möjlighet att besöka Sverige som turist i tre månader. Dessa kvinnor är därmed inte i lika hög grad beroende av en organisatör.
De organisatörer som var kända av polisen vid tidpunkten för rapporten har allesammans ursprungligen varit från utlandet, men varit boende i Sverige. Det finns inte heller några upplysningar om att handeln med kvinnor eller koppleriverksamheten har kontrollerats av personer eller organisationer i utlandet. Studien visar också att kvinnorna vanligen hämtats från organisatörens hemland. Detta beror förmodligen på att det har varit lättare att värva en kvinna från ett område som han [1] är väl förtrogen med och där han själv har goda språkkunskaper. Däremot har kvinnan hamnat i en miljö där hon inte själv har haft dessa fördelar, vilket gjort att hon lättare blivit beroende av den som rekryterat henne.
Ny lag i Sverige
Sedan den 1 januari 1999 är det enligt lag förbjudet att köpa sexuella tjänster i Sverige och det har inneburit att den sedvanliga gatuprostitutionen minskat kraftigt, medan andra former av sexhandel istället har blivit vanligare. Av de tips som har kommit in till polisen är det få som har resulterat i en fällande dom och under 1998 var det endast fyra som ledde till förundersökningar med avseende på handel med kvinnor. Vad beträffar ett fall i Skåne har det resulterat i en fällande dom för koppleri, medan övriga förundersökningar i Stockholm ännu inte är avslutade. I de ovan nämnda fallen finns det inte något som tyder på annan organiserad verksamhet. Det finns uppgifter om att de svenska MC-klubbarna skulle vara inblandade i kvinnohandel, men det är dock inte bekräftat.
Spridningen av sexhandeln i Sverige
Majoriteten av sexhandeln är koncentrerad till de största städerna i Sverige. I den könshandel som förekommer på hotell och restauranger i Stockholm finns ett antal ryska kvinnor. Det äger också rum prostitution i lägenheter, vilken ofta arrangeras av män från Östeuropa som hyr lägenheterna i andra hand. Det finns också bordeller utanför Göteborg, där kvinnor från Polen och Tjeckien återfinns. Sammanlagt beräknas antalet kvinnor som ingår i kvinnohandeln i Göteborg uppgå till 10-15 personer.
I Linköping fanns det 1998 uppgifter som tydde på existensen av en bordell med kvinnor av ryskt och polskt ursprung. Personen som stod bakom var en svensk medborgare, boende i Sverige, men med rötter i Turkiet. Samma person uppges året innan ha sålt sexuella tjänster med hjälp av estniska kvinnor. Det finns också uppgifter på att mannen, utöver prostitutionsverksamheten, sysslat med vapensmuggling och narkotikahandel. Det finns även i Norrbottens län tips som gör gällande att kvinnor från Ryssland har prostituerat sig där. Organisatören har i dessa fall förmodligen kommit från Ryssland. Det verkar också sannolikt att svenska män i Norrbotten åker till norra Finland för att besöka prostituerade kvinnor som på grund av visumreglerna inte kommer in i Sverige.
I några få län, bland annat Uppsala, finns det också indikationer på handel med barn från Östeuropa, men dessa fall har blivit avskrivna eftersom brott inte har kunnat styrkas.
Studier av prostituerade i Italien
Studier av kvinnohandeln i Italien, gjorda av International Organization for Migration (IOM) 1996 [2], omfattade bland annat intervjuer med femtio kvinnor som förmodades vara offer för kvinnohandeln till Italien. Kvinnorna lyckades man identifiera med hjälp av socialarbetare och kvinnoorganisationer. Bland denna grupp fanns 26 albanska, fyra serbiska och fem ukrainska kvinnor. Trots att dessa kvinnor troddes vara offer för kvinnohandeln hade majoriteten, 32 stycken, kommit till landet legalt. Antingen med turistvisum eller som flyktingar. Det var främst albanska kvinnor som hade kommit till landet illegalt, främst genom en väl använd flyktingväg över Adriatiska havet. Knappt hälften av kvinnorna anlände till Italien åren 1994 och 1995. En stor del av de albanska kvinnorna var unga, 14-18 år. Enligt de intervjuer som gjordes var det få som sade sig ha arbetat som prostituerade i sina hemländer, men däremot fanns det många kvinnor som hade arbetat på nattklubbar och barer. Kriget i forna Jugoslavien har också påverkat kvinnohandeln till Italien genom att hallickar rekryterat kvinnor från detta område.
Studien åskådliggör att kvinnor med olika nationaliteter har kommit i omgångar till Italien. Den första gruppen av kvinnor som kom efter Berlinmurens fall var oftast från Centraleuropa och åtföljdes senare av kvinnor från Sovjetunionen.
Under åren 1991-1992 anlände den andra gruppen av kvinnor, vilka främst var från Nigeria, Peru och Colombia. Den tredje gruppen kom 1993-1994 och omfattade framförallt albanska kvinnor. Dessa var ursprungligen från större städer i Albanien och reste många gånger med släktingar eller pojkvänner. Kvinnorna hade i allmänhet högre utbildning än de albanska kvinnorna som återfinns i nästa omgång.
Den fjärde gruppen av kvinnor, i rapporten kallad den fjärde vågen, kom åren 1995-1996 och omfattadekvinnor från såväl Albanien som Nigeria. Dessa kvinnor var ofta medvetna om att de skulle prostituera sig för att kunna betala sin skuld till hallicken, men kvinnorna behandlades dock betydligt sämre än vad de kunnat förutse. De albanska kvinnorna var oftare, till skillnad mot de som kom 1993-1994, från små samhällen i inre Albanien. En förklaring till rekryteringen på landsbygden skulle, enligt studien, kunna bero på att deras metoder blivit välkända och att det har ansetts vara alltför riskfyllt att fortsätta rekrytera i städerna.
Avslutningsvis
Överhuvudtaget är det svårt att uppskatta antalet kvinnor som är offer för sexhandeln. Inte heller polisen och kvinnoorganisationerna är alltid överens. Vad vi vet är att den har ökat kraftigt under de senaste tio åren, men situationen i länderna ser olika ut. Vissa länder i väst som t.ex. Danmark [3] anser sig ha endast enstaka fall av prostituerade från öst, medan Nordnorge [4] har en betydande prostitution från Murmanskregionen och detta har blivit ett ämne som har debatterats flitigt i lokalpressen. Det är också svårt att bekämpa sexhandeln eftersom många länder bedriver sin egen politik på området, utan samstämmighet i lagar och inte heller har ett fullt fungerande informationsutbyte. En sak står dock klart: De personer som riskerar att hamna under dessa förnedrande villkor är de som redan lever under mycket knappa ekonomiska förhållanden och redan tillhör de mest utsatta grupperna i samhället.
——————————————————————————–
Källor
[1] Det förekommer även kvinnliga bordellmammor i vissa länder, men detta är inte lika vanligt.
[2] Trafficking in Women for Sexual exploitation to Italy, International Organization for Migration, 1996. Materialet tillhandahållet av internationella Interpol i Lyon.
[3] Samtal med Köpenhamnspolisen 5 juli 1999.
[4] Samtal med forskare i Alta, Norge, juli 1999.